Det bor en kille i husen mitt emot oss som har tre jättefina vita hundar. De kanske är älghundar av något slag. Otroligt fina är dom iaf. Han går enbart med två av dom på dagarna, och den tredje tar han på promenad ensam. Han går ALDRIG med de tre tillsammans dagtid. Men på kvällarna.. Då tar han alla tre på promenad..

Jag är rädd när jag ser honom komma gående för jag vet inte vad som kommer hända. Jag ber till, vilken gud som nu sitter där uppe, att han orkar hålla i och att ingen sliter sig. Den tredje, som han alltid tar ensam, är otroligt aggressiv. Han morrar, skäller, slåss med de andra två och sätter igång dom också.

Det känns som om han har skaffat två underbara hundar, sen skaffar han den tredje och det skiter sig totalt. För de andra två bryr sig inte nämnvärt om andra hundar när man ser dom ensamma på dagarna. Men när den tredje följer med, då är det som att h*vetet bryter sig loss. Det är verkligen obehagligt. Än har ingenting hänt och jag hoppas att det kommer fortsätta vara så. Men den vändan han tar är precis bakom vårat hus och hade vi gått ut 2 min tidigare idag så hade vi gått rakt in i honom. Han går alltid där, upp bredvid skogen, för att inte träffa på andra hundar. Men nu vet han att vi bor här så då kanske han går ute på vägen istället för att gena över våran bakgård. Vägen ligger liiite längre bort.
Svårt att förklara hur allt ser ut men sånt här gör mig verkligen livrädd ♥ man ser om en hund är aggressiv eller bara vill skälla lite, den här är inte ute efter att bara få skälla lite.

Ibland är det verkligen inte roligt att ha småhundar, de har ju ingenting att sätta till med.